torsdag, april 2

söndag, juli 3

Såinidödentrött

Det här med sommar, är det inte lite överreklamerat?
Njuta och sånt?
Umgås med folk och sånt?
Dricka vin och sånt?

Eller så är det där, att jag försöker gräva-plintar-till-altan-måla-huset-fixa-inne-evt-barnsäkra-mitt-hem-bla-bla-bla-bla
När allt jag vill är att lägga 195% fokus på att bara njuta.

Sjukt bra i varje fall att väninna + jämngammalt barn till lilla A bor här ett tag.
Allt funkar så mycket bättre då.
Både själva njutandet och fixandet.

lördag, juli 2

Ett par svart och vitprickiga leggings

Traumat för barnet när hon upptäcker att de svarta leggingsen med vita prickar på inte är hellånga.
Hur hon drar i dom.
Gråter.
Sitter i trappan och säger: "aj".
Och jag försöker förklara, att de är fina som de är, somriga, trekvartsleggings.
Och hon gråter, drar, pratar rappakalja och jag vet att hon säger att de hon hade igår minsann gick hela vägen ner.

Och nej, de går inte att byta ut.

Tror det är värst för henne.
Eller för mig.
Kanske för henne idag.
Fast värst för mig.

Nu börjar det!

onsdag, juni 22

Man kan hoppas, det kan man.

Alltså.
Min dotter.
SugerFlake.
Lilla A.

Det finns dagar när hon är så himla, sjukt, onödigt, fullständigt bedårande.
Som idag.
Idag har jag fått förälskade blickar från "the bottom of her heart".
Jag har fått klingande skratt.
Vi har rullat oss i sängen i vrålgarv.
Vi har kramat, pussats, kommunicerat.

Nu när jag tänker på det har vi också tvättat hennes hår, just det gick sådär.
Hon skrek mest hela tiden.
Stod där helt hjärtskärande och skrek i badkaret, vägrade att sitta så hon höll sig fast i mina jeans, allt medan jag sköljde, tvättade, sköljde, balsamerade, kammade, sköljde, kammade.

Emellanåt släppte hon taget om jeansen och tog en av ankjävlarna som simmade runt hennes fötter, tog bara tag i den och slängde iväg den.
Emellanåt tittade hon på mig med sina förtvivlade ögon och sa:
Anna
Det var inte vår bästa hårtvättning/hårkamning någonsin, nej det var det inte.

Men efteråt, när hon fick vara "bebisch" (som ett litet knytte i min famn i stor frottéhandduk) så kommunicerade vi som aldrig förut:
- itta fonen, sa hon med stora vädjande gråtfyllda ögon.
Och den här mamman förstod, att hon ville titta på bilderna i iphonen.
Så då gjorde vi det.
Mest ville hon titta på bilderna från helgen, när nya kompisen Nellie och hennes mamma och syster varit på besök och från när hon och kompisarna varit på stranden och badat.

Men sådär i övrigt.
Vad jag hoppas att hon mår sådär bra som det verkar.
Att hon nynnar, babblar, flörtar, provar skor, håller på.
Allt det där för att det är så hon mår.
Inte för att hon tror att hon måste för att bli älskad.

...och mitt hjärta brister.

Bilen har lagat sig själv över natten.

Det var säkert färgen som gjorde det.

Det måste väl ändå vara världens finaste grej när man är tokkär i sin egen unge?

tisdag, juni 21

Bilen, förresten.

Min bil har exakt en ljussyrenlila färg.
Det ser man när syrenerna blommar och bilen står bredvid.

De allra flesta dagarna om året har bilen den färgen, syrenlila, men det händer att den ibland skojar till det och blir grå.
Dagar när det är osedvanligt grått och trist ute.

Idag, t ex, är den grå.
Då vet man, att det är osedvanligt trist.

Tror att det spökar eller något.

Jag har lyckats att laga diskmaskinen (själv!) - men nu startar inte bilen.
Ska det vara så här?

Snart får jag lämna den här landsvägen jag bor vid - flytta in i storskogen och lära mig leva utan elektricitet.
Orka att allt går sönder.

Bilen - behöver jag den, egentligen?
Om jag får skjuts till affären imorgon så nej, inte förrän efter midsommar. Så den kan gott stå här utanför huset och småskämmas lite.
Allra bäst vore ju förstås om den fick för sig att självläka lite när den ändå står där.

Tror precis att jag suttit sönder en stol som jag ärvt av min farmor som ärvt den av sin mor - eller mormor.

Känns ju bra, såhär en mulen junikväll i nådens år 2011.

I övrigt har jag förstått att det är en del som hamnar på den är sidan för att de undrar
"varför får man egentligen hälsprickor".

Det ska jag berätta allt om, en annan dag.

Jag ska bara gå och dö lite av trötthet först.

Kommer det ingen sommar (i år heller) så vette fan om jag vill bo i det här landet. Eller i det här klimatet..

Det är det här med hoppet som ska vara det sista som överger människan.
Men allvarligt.
Hoppet har bara den här sommaren på sig.

Frågor på det?

söndag, juni 19

Så jävla förkyld så huvudet känns som en sprängfylld ballong.

Och imorgon något slags informationsmöte på jobbet - om vad som ska hända på jobbet i Köpenhamn.
De jobb som ska få finnas kvar i Göteborg ska vi får information om den 29:onde.

Fast just nu - couldn't care less.
Kan kanske bero på ballonghuvud och sommar och mammaledighet i en härlig kombination.

Har haft underbart besök i helgen av kompis med barn - och gravida vänner och andra vänner - men mest ändå - att få hänga med en kompis som har adopterat barn i precis samma ålder.
Sjukt fint, av många skäl.
Att de orkade pallra sig hit - bara en sån sak.

Hm.
Tror jag ville säga något annat när jag började skriva den här osammanhängade smörjan?
Oklart vad, bara.
Så, nu går jag och lägger mig.
Imorgon kommer KinaPasta och ska passa mitt barn när jag åker till jobbet en sväng.

Ska få henne att lova:
1. Att endast bajsa eftermiddag.
2. Inte bråka (för mycket) om skorna.

Annars, annars får det gå som det går.

torsdag, juni 16

Om att förverkliga sig själv.

Vet inte om att gjuta betongstolpar går under kategorin förverkliga sig själv, men tänkte gå ut och göra det.
Klockan är halv nio och hon sover äntligen.

Gört gört genomfört!

Det läbbiga:
är 99% säker på att jag inte kommer att få det rakt - trots att jag har tagit fram vattenpasset.
Sen kommer det stå där, fastgjutet och snett och hånstirra åt mig resten av livet.

Ja, om jag inte blir arbetslös då och måste ta det karibiska barnet och flytta till rasistiska Danmark.

Update: dismaskinsbitterhet.

Det sjukt dåliga handdiskmedlet tog slut.

Jag veckohandlar nuförtiden.

Slut på update.

onsdag, juni 15

Jag är bitter och jag tror minsann att det klär mig.

För många år sedan fick jag höra att det inte klär mig att vara bitter.
Jag trodde på det då - men jag tror att det är nya tider nu.
Känner mig bitter.
Känner att det klär mig.

Vi kan ta en sån enkel sak som att allt går sönder i mitt hem.
(update på detta: dvd, skruvdragare, högtalare, perkulator, dator (men nästan då!), telefon och diskmaskin).

Senast i raden är diskmaskinen.
Så nu handdiskar jag.
Igår läste jag en undersökning av ICA-kuriren om olika handdiskmedel och deras förträfflighet i jämförelse med varandra.

Mitt handdiskmedel - Grumme* - var okrönta på sistaplatsen.
Rätt skitkasst, faktiskt.
Typiskt min otur, känner jag.
Just bring it on!

Det fanns andra fosfatfria alternativ som kunde det här med att diska.

Trång hjärna - kanske även trångsynt.

Alltså.
Det finns bekymmer som närmar sig med stormsteg.
Typ jobb.
Typ försörjning.
Typ pengar.
Typ var man ska bo, dagis, hämta-lämna-ensamstående.
Bla bla bla.

Och allt jag tänker på är trädgård.
Tänkte så gräsmatta i övermorgon.

måndag, juni 13

Update: nu då eller?

Jag tror förresten också att det är just den här tiden på dygnet som jag ska förverkliga mig själv.

Mest sannolikt: att jag kommer att förbli oförverkligad tills jag dör.

Nu då eller?

Mitt hem är så skitet att det är i det närmaste en sanitär olägenhet.
Hela dagen har jag tänkt - äsch, jag gör det sen, när hon lagt sig.
Nu är det dag, tänker jag, och vi drar ändå den där förbannade jorden (som ska bli gräsmatta) och det där förbannade gruset (som det ska bli altan över) fram och tillbaka och in och ut hela förbannade tiden.

Fast nu rättar jag mig. Ingen smuts bärs någonsin ut tror jag.
Det måste bryta mot någon slags naturlag.
Oklart vilken.

Men det här med att städa sedan - när hon sover.
Är det nu då eller?
Ska bara dö lite av trötthet först.

fredag, juni 10

En dag för stordåd

Inatt har den lilla sovit hela natten för första gången på en vecka.
Alltså - inte vaknat vid 3-4 och varit klarvaken.

Jag vaknade vid sex i morse och kände lycka i hela systemet.
Kroppen hade glömt på en ynka vecka hur skönt det känns att få sova oavbrutet i mer än 3-4 timmar.

Men idag kommer den ihåg.
Är genuint och äkta lycklig.

Jobbångest och sånt då?
Försörjning och sånt då?

Äsch, vi sparar det till tröttare dagar.

torsdag, juni 9

Alla vakande änglar när hon sover.



Hunden, katten, björnen på ena sidan.
Jag på andra.

Update: Ångest

Var på besök på jobbet idag.
Med tanke på turordningar på min avdelning, flytt av halva bolaget till Köpenhamn, kommande indragna tjänster etc etc - .

Jobbet flyttar till storstan betyder alltså inte Göteborg utan Köpenhamn.

Spontan reaktion:
Jomensåatt - vad bra att min DVD varit halvtrasig och barnet fått titta på Teletubbies på danska.

Tinke vinke finner ikke sin taske.

onsdag, juni 8

Ångest

Jobbet flyttar till storstan.
Ska man flytta med?
Och barnet - ska hon bo kvar här själv och gå på fantastiskt dagis?
Ha?
Tror ni hon är redo för det?

Titta vad jag hade lagt undan i lagårn!



För cirka 8-10 år sedan när farmor gav upp och flyttade till hemmet tingade jag den här fåtöljen.

Sedan dess har den stått inknödd strax under taket i pappas maskingarage och jag har bott på 30 m2 och inte haft plats med en endaste liten fåtölj.

Men nu så!
Är det bara jag - men är den inte skitsnygg?

Vad har ni i ert bagage just idag?



Så sjukt mycket information i den här bilden:

1. Bra ställe att byta blöja på - sådär rent generellt tycker jag. Bagageutrymmet i bilen.

2. Och ser ni skorna? Oh Lord, säger jag, skorna. Skorna. Skorna. Skorna! Favoriter just nu.

Men det finns mer på den här bilden.

3. Ser ni sprayflaskan klockan 11? Från Anticimex - mot bland annat kackerlackor. Värsta braiga tricket när man varit ute och rest - t ex i Karibien - t ex på en båt där det finns kackerlackor.
Lägg väskan i bagaget när du kommer hem. Spraya i den. Låt stå.

4. Och klockan 2,3 och 4 finns startkablarna.
Är man en disträ och missanpassad människa som dessutom kör dieselautomat, tja, då behövs de med jämna mellanrum. Tyvärr.

5. Ser ni madrassen? Finfin jord till min murgröna.

6. Och under madrassen - mina nya däck till min cykel. Landsvägsdäck säger Staffan att jag måste ha till min cykelcross. Då får det bli så!

7. Och ungefär klockan halv sex så ligger en påse med fyra myntaplantor i. Eller mojitos - som jag brukar kalla det. Freudiansk felsägning de luxe. Extra roligt att de jag köpte idag hette just Mojitos!!!!!
Pluspoäng till blomsteraffären där!

Okey, jag sammanfattar.
Jag har alltså ett barn, startkablar, kackerlacksspray, urnjord, mynta och cykeldäck i mitt bagageutrymme.

Vad har ni?

tisdag, juni 7

Vad är det hon säger Bodil Malmsten?

Vad är det hon säger Bodil Malmsten?
Jag har fortfarande ingen ordning på mina papper.

Jag känner mig lite smått karibisk och bara:
Copy that.